Slutar nog skriva här :/
Hej bloggen. Som ni vet så har jag inte skrivit på över tre veckor nu. Men det är så här att jag är inte 100% säker på om jag ska fortsätta skriva här på bloggen. Har tröttnat lite på novellen och hinner inte uppdatera lika ofta. Förlåt att jag inte har sagt något innan, men det är så nu. Har förlorat riktigt många läsare (så klart), vilket jag förstår.
Håller där emot på med ett annat skrivprojekt utanför bloggen, som jag kanske lägger upp på min privata blogg: livelikeitsyourlastday.blogg.se. Vi kanske hörs. Och tack för detta otroliga året och tack till alla er fina läsare. Love you!! Kram Johanna ♥
Update: Det kan bli så att jag kanske fortsätter att skriva, men då väljer jag ut en dag i veckan som jag publicerar en ny novelldel på. Kommentera vad ni tycker! :)
"Somebody To Love" Del 26 - A lovely dream I wish was true
Hon nickade bara till svar, vilket tydde på ett nej. Visste inte han det? Men alla andra gjorde det. Eller ja, nästan alla andra...? Shit. Jag kollade snabbt på honom, men han kollade åt ett annat håll. Plötsligt kändes det väldigt underligt att bo hemma hos han i fem dagar. Han kändes - efter bara några få sekunder - inte som en bästa vän längre. Inte bara det. Utan... det kändes konstigt att ha fått reda på det. Då blev det inte samma sak längre. Vilket förklarade en hel del. Som hur han log mot mig hela tiden i morse, eller följde mig med blicken. Men jag har ju alltid bara sett honom som en bästa vän ända sen barndomen. Och det skulle jag alltid göra.
Jag suckade tungt för mig själv... Varför skulle allt alltid vara så svårt?! Jag blev ju tvungen att berätta om Justin för honom så att han inte skulle uppfatta det fel. Men hur? Han var ju trots allt min vän... och jag vill inte såra honom...
(Lyssna samtidigt om ni vill) Adele - "Set Fire to the Rain"
"Min bara fot landade mjukt mot mattan i det mörka rummet. Jag höjde sakta min blick samtidigt som jag tog ännu ett steg längre in i rummet. På sängen, bara några få meter ifrån mig satt Justin. Han vände sig förvånat om och fick syn på mig. 'Justin...' var det ända jag fick fram i ord. Det kändes som att min röst nästan hade försvunnit. Han började le. Det där fantastiska leendet som bara fyllde glädje och kärlek inom mig. Hans vita tänder syntes bakom läpparna jag ivrigt längtade till att få kyssa. Han ögon... lika mjuka som en hundvalps ögon... chokladfärgade och det dröjde inte långt innan jag försvann i dem.
Han reste sig sakta upp och började gå mot mig. Jag sträckte fram min hand och tog tag i hans innan vi stod några ynka millimeter ifrån varandra. Han öppnade munnen som om han var på väg att säga något... men allt var tyst. Vi båda andades tungt men allt annat runt omkring var bara tyst. Inget annat än tyst. Hans ögon flyttade sig neråt. Sedan mötte han min blick igen och bet sig i läppen. Jag log svagt och la min hand mot hans hals och kysste honom snabbt, men lika så mjukt och passionerat. Han backade undan lite och satte sig ner på sängkanten igen.
Sängen var bäddad med kritvita sängkläder och ovanpå låg röda rosenblad utplacerade och de två färgerna flöt samman med ljuset i rummet. Justin harklade sig, vilket fick mig att se på honom igen.
-Jag saknar dig, Melissa. viskade han och såg genast olycklig ut. Jag la min hand försiktigt över hans och log förstående.
-Jag saknar dig också, Justin. Det gör jag...
-Följ med mig. Snälla?
-Jag hade gärna gjort det. Men det är din turné. Vi ses ju igen.
-Mm...
Han sänkte sitt ansikte. Jag strök min tumme över hans hand och vi satt tysta en stund. Jag kunde inte vänta länge till utan att få kyssa honom. Jag flyttade närmare honom och la mina armar runt hans hals. Han kollade upp på mig och log. Fick en stark känsla av att han ville samma sak som jag, vilket jag också hade rätt om. Vi flyttade närmare och närmare till vi plötsligt nuddade varandras läppar. Han kysste mig. Jag kysste honom. Vi kysste varandra. Jag kramade om honom hårt och han la mig sakta ner över sängen och la sig ovanpå. Vi fortsatte med att kyssa varandra... Våra tungor möttes och det som var en kyss från början övergick till hångel. Men vi blev avbrutna av att dörren öppnades och där stod Nathan. Va!? Han öppnade munnen sakta och snart kunde jag höra vad han sa.
-Jag..."
••••••••••••••••••
En duns hördes utanför dörren till mitt sovrum och bara sekunder senare knackade det på dörren. Jag öppnade ögonen hastigt och satte mig upp. Jag kollade runt i rummet och konstaterade snabbt att jag inte längre var i samma rum som Justin... Bara en dröm. Fan också! Då slog det mig att det hade knackat på dörren.
-Kom in! ropade jag trött och slängde mig tillbaka på kudden igen. Jag hörde hur dörren öppnades och vände blicken dit för att se vem det var. I dörröppningen stod Nathan och log.
-Det är frukost. var allt han sa och log. Sedan vände han på klacken och gick ut ur rummet igen. Jag suckade tungt och reste mig sakta upp. Drog fram lite kläder ut väskan, borstade håret och kollade mig i spegeln en sista gång innan jag gick ut ur rummet och stängde dörren efter mig. Golvet i gången in mot matbordet var kalt. Jag frös en aning. Det brukade inte vara så kallt... eller? Men snart förstod jag varför. När jag kom in till matbordet där frukosten var framdukad såg jag regnet och den gråa, tråkiga himlen utanför. Det förklarade en viss kyla.
Jag satte mig ner vid bordet och kollade mig runt en extra gång. Alla satte sig ner och började äta som vanligt. Snackade om samma gamla saker och åt samma sak igen. Men jag... allt jag kunde tänka på just i den stunden var drömmen jag hade i natt. Jag måste verkligen sakna Justin.
Tankarna kom tillbaka på hur vi hade mötts. Jag och Justin. Först Jenny som skulle få skivan signerad. Jag följde med. Glömde min scarf, träffade Justin, gick nästan ut på en dejt med honom, gick ut på en dejt, umgicks med kompisar och själva, gick på fest... ja, det dröjde ett bra tag innan vi klickade. Men för varje minut som gick under de veckorna... gillade jag Justin allt mer. Det kändes som att vi hade kunnat vara ihop i flera veckor, men har ändå bara vart det i några dagar.
Det kändes annorlunda det sättet min och Justins relation gick rån vänner till att till slut vara ihop. Men mitt hjärta hoppade när jag tänkte på att det verkligen var vi två nu. Och jag hade fortfarande inte fått in det i min skalle. Jag var kär... Kär på rikitgt, för första gången i mitt liv. Och jag älskade den känslan av det.
-Melissa? Melissa!
Jag hoppade till. Mamma satt och viftade med sin hand framför mitt ansikte som en galning och började le när våra blickar möttes. Jag blinkade ett par gånger och skakade lätt på huvudet. Alla satt tysta och kollade undrande på mig medan vissa av dem fnissade. Jag log utan att veta vad det tyckte var roligt och kollade på mamma som började prata.
-Du bara försvann, gumman. Haha, stirrade ut i tomma intet. Vad tänker du på?
-Äh... inget speciellt. sa jag för att undkomma att vara tvungen att förklara. Men egentligen var det ju speciellt. För mig.
-Jaja, men ät nu upp.
Jag nickade som svar och tog en tugga av min macka. Resten av frukosten fortsatte som vanligt. Och efter det satte jag mig ner framför TV:n. Ellen DeGeneses show gick på kanalen. Ett avsnitt jag sett för länge sen. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Justin. Vilket hade redan hade tänkt på före mig. Jag hade redan fått tre sms från honom. Jag log för mig själv och öppnade ett efter ett och läste. Jag kunde inte låta bli att skriva tillbaka till honom, oavsätt vad klockan var där han befann sig. Jag drog upp benen i soffan och satte mig bekvämt. Öppnade ett nytt sms och började skriva.
-Vem skriver du till? Och varför sitter du och ler för dig själv, hehe.
Jag kollade förskräckt upp. Chockad över att någon precis hade börjat prata. Och dte lät som att personen satt precis vid sidan av mig. Jag kollade upp från mobilen och såg att Nathan satt vid sidan av mig i soffan med blicken mot TV:n. Han log och kollade snabbt på mig innan han fortsatte klicka bland kanalerna på TV:n. Skratt från humorprogram, sportkommentarer, nyheter, barnprogram... alla olika ljud från program som han klickade förbi snabbt hördes. Jag glömde hans fråga helt och slängde en snabb blick på TV:n.
-Va? frågade jag förvirrat och kollade på honom. Han fnös till roat och vände sig mot mig.
-Du sitter och ler för dig själv. Vem skriver du till?
-Jaha, det, haha. Nä, ingen... svarade jag, men ångrade mig fort.
-... Kom igen Melissa. Säg de bara. Jag vet redan. svarade han och blev sedan tyst igen. Jag kollade förvånat på honom.
-Gör du?
-Ja. Det är väl din kille?... Justin, va?
-Ehm... ja. Men hur-
-Kom igen. Jag är inte dum. Visst, Victoria berättade för dig att jag inte visste. Men det gör jag. jag säger bara inte allt jag vet om för henne. Och hon har valt att inte säga något. Jag vet att du redan är ihop med någon. Du tror väl inte att ni 'inte' har varit med i ett dussintals tidningar?
Han blev tyst igen. Jag förblev tyst, men kände att jag var tvunget att svara på det han just sagt.
-Alltså, Nathan. Jag är ledsen. Men du är bara en vän för mig. En bästa vän. Och det har du alltid varit. Jag hade ingen aning om att du... gillade mig.
-Jag vet. Och jag valde att inte säga något. Men det är okej. Jag bryr mig inte om du är ihop med den där snubben. Det är OK. Vi är som sagt bara vänner. Och jag tänker inte hålla på som någon annan och överdriva eller försöka förstöra för er.
-... Nathan... jag vet inte vad jag ska säga. Är det verkligen okej?
-Ja. Jag vill heller inte riskera det vi redan har.
-Tack. sa jag till sist och kramade om honom. Efter att han hade lutat sig tillbaka igen reste han sig upp och började gå. Men innan han försvann helt ur min synvinkel vände han sig om igen.
-Vill du spela kort? ropade han och log. Jag nickade och vände mig om igen. Just då plingade det till i mobilen. Jag kollade ner i min hand. Ett sms från Justin, så klart.
Jag hade nog aldrig varit så här lycklig förr...
Fortsättning följer...
Nu kom nästa del äntligen upp. Så en liten sak nu. Jag är peppad på att höra vad ni tyckte om delen?? Var den bra/dålig eller något sånt? Kommentera!! :D Bieberlove♥
Håller på att skriva nästa del nu :)
Hej hej!! Hemskt ledsen att det har dröjt ett bra tag innan nästa novell del, men en bra nyhet får ni i alla fall nu. Jag håller på att skriva nästa del nu, och hoppas verkigen på att den blir riktigt bra, för har en superbra idé till den, som jag själv älskar. Haha :D Ja, men i alla fall, håll utkik nu under eftermiddagen, så kommer ni snart få läsa nästa del ;) Bieberlove♥
Jag har en viktigt uppgift åt er! :)
Hej alla underbara läsare! :) Jag har faktiskt en liten uppgift åt er, om ni vill hjälpa mig? Det är så att jag inte riktigt är säker på vad som ska hända här näst i novellen så jag ber er då om detta: Ni kanske vill vara supersnälla att kommentera eller skicka mail till mig om alla möjliga idéer ni har?? Skulle vara jätte tacksam för alla idéer, och den idén som jag kommer använda sen i novellen (eller de idéerna), personerna då får antingen en länkning om de har en blogg, eller en shoutout om inte :D Och så klart är jag tacksam för alla. Så om ni vill hjälpa mig (?) så kommer jag att samla ihop en massa bra idéer som ni skickar in och sen lägga ihop dem till en lååång del i morgon. Det är nämligen så att jag ska på läger med skolan under Torsdag-Fredag, men sover bara där Torsdag kväll. Och vi får inte ha med våra datorer så jag kan tyvärr inte skriva någon ny del på Torsdag :/
Men vad säger ni? Är ni villiga att hjälpa mig?? :D Än så länge, många kramar från mig!! Bieberlove♥
"Somebody To Love" Del 25 - Does he like me?
När vi kom fram stod de alla redan nere vid porten till lägenheterna och hälsade oss välkomna. Klockan var väldigt sent och jag hade fått JetLag, så det fanns inget jag ville mer än att gå och lägga mig. Vilket vi också fick, för de skulle ju också sova nu. Jag blev tilldelad ett eget litet gästrum, inte större än ett normalstort badrum, vilket funkade helt utmärkt för mig. Jag släpade in väskan i rummet efter att ha hälsat på alla och slängde mig i sängen och somnade inte långt efter. Det här skulle bli härligt... Fem dagar att bara slappa och ha kul. Komma bort från kaoset, saknaden och allt annat i L.A för ett tag...
Natten flög förbi och det var redan morgon. Jag öppnade ögonen av att ljuset från solen plötsligt strålade in i rummen. Men jag stängde dem lika snabbt igen. Ljuset var överväldigande efter att ha blundat i ett flertal timmar, så det gick knappt att se. Men tillslut vande ögonen sig och jag kunde se ordentligt igen. Jag reste mig upp och packade upp lite ur min väska. Snabbt valde jag ut kläderna jag sedan drog på mig och fixade mig snabbt framför spegeln innan jag gick ut i köket. Alla var placerade vid det stora matbordet. Pappa och Scott upptagna av morgontidningen, mamma snackade med Victoria (äldsta dottern), Maria försökte få i Clara sin frukost och till sist Nathan. Han satt bara tyst och åt.
Jag tog några steg då pappa lyfte blicken från tidningen och såg mig i ögonen glatt.
-Men godmorgon, gumman. Sist uppe. sa pappa med en glad tod och skakade lätt till tidningen. De flesta andra sa "godmorgon" eller "hej" de med, alla förutom Clara och Nathan. Men han kollade upp... och log. Jag började sakta gå mot den enda lediga platsen som fanns kvar vid bordet, platsen mitt emot Nathan. Han följde mig med blicken hela vägen tills att jag satte mig ner framför honom och log svagt. Han flashade ett leende och jag kunde skymta hans nästan kritvita tänder.
-Hej. sa han ganska låg och höll fortfarande kvar blicken.
-Hej. Sovit gott? sa jag till svars och räckte mig efter juice paketet.
-Mm... Du då?
-Bra. Var väldigt trött igår kväll.
-Aha. Ja, det var ju ganska sent.
Allt jag gjorde var att nicka. Det kändes riktigt skönt att kunna prata med någon utomlands utan att var tvungen att använda ett annat svar. Visst, jag kunde ju lite svenska, men bara grunderna. Man behövde ju inte anstränga sig lika mycket.
Tog en tugga av mackan som jag precis hade brett och kollade mig runt i rummet lite. De hade en väldigt stor lägenhet. Men stor familj kräver väl en stor lägenhet. De stora fönstren gav mig utsikt över Stockholms hundratals hustak, något man inte så ofta såg i L.A. Och jag gillade det. Det var häftigt. Victoria hade lovat att visa mig runt lite på stan, även om jag redan hade åkt runt i Stockholm redan. Men efter ett helt år så kändes det som att man hade glömt med än hälften. Jag riktade blicken mot Victoria som själv satt och sms:ade med sin mobil. Jag suckade svagt och tog en klunk av juicen som efter det var slut. Jag sträckte mig efter paketet igen men hann bara halvvägs över bordet innan någon annan tog tag i det. Nathan kollade upp på mig och log ännu en gång innan han gav mig paketet. Jag sa snabbt "tack" och hällde sedan upp ytterligare ett glas...
••••••••••••••••••
-Kommer du!? ropade Victoria utanför badrummet. Jag strök på den sista mascaran och la sedan ner den i min necessär.
-Japp! Kommer nu. svarade jag och gick bort och öppnade dörren ut till hallen. Utanför, lutandes mot väggen, stod Victoria och log.
-Bra, då går vi. Kom.
Jag kollade mig omkring när vi gick mot dörren och förstod att Nathan redan hade stuckit ut. Hon öppnade dörren och jag klev ut i trapphuset före henne och snart kom hon också ut. Vi tog hissen ner till gatan och började gå ner längs gatan. Efter 10 minuters gång var vi framme vid Stureplan och gick in i några affärer. Ut kom jag med ett par skor och ett antal tröjor/toppar. Vi fortsatte gå runt i stan, hon visade mig en massa ställen, bra affärer, parker och vi svängde in snabbt förbi Starbucks och köpte varsin latte. När vi gick vidare svängde vi in i Kungsträdgården och gick igenom där.
Plötsligt fick jag syn på ett gäng killar som satt vid en bänk längre bort och skrattade. En av dem satt med en gitarr medan de andra satt eller stod upp där bredvid. Och så fick jag syn på någon som jag tyckte såg ut... som Nathan. Jag vände mig snabbt mot Victoria och petade henne lätt på axeln, medan hon fortfarande gick vidare. Pratandes om allt möjligt ovetandes om det var hennes bror som satt några meter bort. Men hon fattade till slut att jag ville något och tystnade.
-Vad? frågade hon undrande och kollade på mig. Jag pekade bort mot killarna vid bänken, som fortfarande inte hade sett oss.
-Är inte det Nathan? Han i svart t-shirt. sa jag och hon stirrade intensivt på killen för att identifiera honom. Till slut andades hon djupt och vände blicken framåt och fortsatte gå.
-Jo, det är det. Haha, ja, då vet vi det. svarade hon och vinkade med handen. Jag skuttade fram till henne och vände blicken mot killarna igen. En av dem hade kollat hit och så fort han kollade hit så slog han till Nathan löst på armen. Han vände sig om och fick syn på mig och den andra killen viskade något till honom. Han började le och höjde ena handen för att vinka. Jag log tillbaka och fortsatte gå som om inget hade hänt. Då suckade Victoria tungt och fnissade lite.
-Jag tror att han gillar dig, Melissa.
-Va?! frågade jag förvirrat och kollade på henne. Hon började fnissa ännu mer och slängde en blick på Nathan innan hon tittade på mig igen.
-Ja, jag tror han gillar dig.
-Vad får dig att tro det då?
-Han blev jätteglad när han fick veta att ni skulle komma på besök, och det sättet han kollar på dig. Han börjar alltid le.
-Hm... Jaja, jag är ganska säker på att jag inte gillar honom på det sättet. Jag menar, jag gillar honom. Men mer som en vän. En bästa vän. För det skulle kännas... fel... att vara kär i en bästa vän... eller?
-Det bestämmer ju du, men jag ror det i alla fall.
-... Ja, men man vill ju inte förstöra det vi redan har. Plus att jag har en pojkvän redan. Som jag älskar.
-Klart du gör. Man han vet inget om det ännu.
-... Inte...?
Hon nickade bara till svar, vilket tydde på ett nej. Visste inte han det? Men alla andra gjorde det. Eller ja, nästan alla andra...? Shit. Jag kollade snabbt på honom, men han kollade åt ett annat håll. Plötsligt kändes det väldigt underligt att bo hemma hos han i fem dagar. Han kändes - efter bara några få sekunder - inte som en bästa vän längre. Inte bara det. Utan... det kändes konstigt att ha fått reda på det. Då blev det inte samma sak längre. Vilket förklarade en hel del. Som hur han log mot mig hela tiden i morse, eller följde mig med blicken. Men jag har ju alltid bara sett honom som en bästa vän ända sen barndomen. Och det skulle jag alltid göra.
Jag suckade tungt för mig själv... Varför skulle allt alltid vara så svårt?! Jag blev ju tvungen att berätta om Justin för honom så att han inte skulle uppfatta det fel. Men hur? Han var ju trots allt min vän... och jag vill inte såra honom...
Fortsättning följer...
Nästa del uppe! :) Oh oh, lite trubbel med Nathan, och hur ska hon lösa det? Kommer han få reda på att Melissa är ihop med Justin? Dte får ni kanske reda på i nästa avsnitt... ;) KOMMENTERA!! :D Och tack för alla snälla kommentarer på förra delen! :) Bieberlove♥
Tjena bloggen! :)
Hej allihopa! :) Tänkte bara säga - så att ni vet - att nästa del kommer upp i morgon. Så snart jag kommer hem och kan skriva den. Kommer inte upp någon i kväll, men i morgon som sagt! Så håll utkik i morgon eftermiddag, och så kommer jag att lägga upp en ny del varje dag. Eller ska i alla fall göra mitt bästa :) Bieberlove♥
Del 24 i inlägget under!
Update: Tänkte ta upp en fråga bara. Det är många som undrar hur de kan läsa "Somebody To Love" från hela börja, och det är något problem med just den novellen, för på något vis kan man inte gå vidare till "Tidigare inlägg". Men det kan man på de andra. Så så länge får ni tyvärr klara er, så ska jag försöka fixa det så att ni kan läsa de första delarna :) Hoppas det är ett bra svar! Kram // Johanna
"Somebody To Love" Del 24 - Sweden, Here I come!
"Tänker på någon speciell... <3"
Bilden jag la upp på Instagram. Det var just nu den enda inspirationen jag hade för fotografering, haha. Och jag hade tråkigt. Så varför inte göra något kul utav det? Jag bara väntade och väntade och väntade och väntade på att Justin skulle komma hem. Eller åt minstone höra av sig. Men det hade bara gått 10 minuter... Tiden gick för långsamt.
Till slut fick jag ett sms. Av Justin, precis som jag trodde. Jag pep till av glädje av tanken på att vi två nu var ihop, efter många veckor. Och till sist var han äntligen min... min, men flera 100 kilometer bort. Jag öppnate sms:et och läste snabbt.
"Saknar dig redan, babe ;) Sitter på bussen och bara väntar på att komma fram stället vi ska vara på. Vi hörs väl på Skype sen också? Love you! /Justin"
Jag skrev snabbt tillbaka.
"Självklart! Har på datorn tills dess, så ring mig på Skype :) Love you too! xoxo /Melissa"
Jag kände mig nöjd med svaret och klickade på skicka och la
sedan ifrån mig mobilen. Jag kollade på klockan och såg att den bara var halv fem nu. Det skulle dröja minst fem timmar innan han skulle ringa. I stället satte jag på lite musik och surfade runt på internet för att fördriva tiden. Pratade lite med Ryan via mobilen, lika så med Jenny, hjälpte mamma att laga middag och kollade lite på TV. Tills klockan äntligen blev kvart i tio. Jag hade hållit koll på datorn så att Justin inte hade ringt och jag hade missat det. Och nästan precis när jag satte mig vid datorn ringde det på Skype... Det var Justin! Jag svarade snabbt och han dök upp i rutan på skärmen. Det kändes alltid lika härligt att se hans ansikte och ögonen jag hade kunnat dö för.
-Hej sötnos! Hur är det? var det första Justin sa till mig och flashade ett leende. Jag log tillbaka.
-Hej. Jo, det är bra. Du då?
-Bra. Men det hade varit ännu bättre om du hade varit i närheten. Det är jag säker på. Saknar dig.
-Saknar dig också. Och jag kan knappt fatta att vi ska vara ifrån varandra i en och en halv månad. Lite svårt att tänka sig...
-Mm... men tänk inte mer på det nu! Vi träffas ju igen.
-Ja, hehe. Men vi kommer att vara ännu längre bort från varandra nu de närmsta dagarna. fortsatte jag och sänkte huvudet svagt. Justins reaktion var ganska lugn, men han kollade undrande på mig.
-Hur menar du då?
-Ja, jag och mamma och pappa ska till Sverige och hälsa på några nära vänner nu i veckan. Vi blir borta i fem dagar.
-Jaha... Inget jag kan göra åt det. sa Justin med nedstämd röst.
-Nä, men det är ju knappt en vecka. Och det är bara ett problem.
-Ett problem? Det ska ju helst inte vara några, haha. svarade han och skrattade åt sin egna kommentar. "Typiskt honom" tänkte jag för mig själv och fnissade.
-Jo, det är ett. Det blir för dyrt för mig att sms från Sverige, så jag kan inte svara på dina sms. Tyvärr. Men vi får hålla kontakt via Skype, för det är ju inget problem.
-Visst. Det får vi.
Vi satt ock snackade i säkert en timme innan mamma kom in i mitt rum och bad oss sluta. Vi skulle ju upp tidigt i morgon och packa, för att sedan hinna med flyget som gick till Stockholm. Jag sa hej då till Justin och stängde av datorn. Jag gick ut på badrummet och borstade tänderna, tvättade ansiktet och bytte om till kläderna jag sov i. Efter att ha lagt mig i sängen så låg jag och läste en stund innan jag somnade. Och kanske ingen slump, för just den natten drömde jag om Justin. Att han var här och höll om mig... vilket han typiskt nog inte gjorde.
Dagen efter:
Väckarklockans irriterande ljud ringde redan halv sex på morgonen och jag hade inget annat val än att stiga upp. Kvällen innan hade jag redan fixat kläderna jag skulle ha på mig när vi flög och nu återstod det bara att packa lite snabbt. Flyget gick vid elva och vi var tvungna att åka här ifrån vid åtta. Jag småsprang ort till garderoben och drog ut min vita resväska som skulle kunna få plats med kläder och annat för fem dagar. Sen började jag rota bland alla kläder och packade ner allt i väskan samt necessär, plattång och tandborste. Jag packade också en liten handväska som jag kunde ha som handbagage på flyget med småsaker och andra nödvändigheter. Och nu var allt klart! Skönt.
Jag gick ut på badrummet och duschade, klädde på mig och torkade håret. Pappa hade redan dukat fram frukosten när jag kom ner med alla saker i hallen och vandrade sedan ut till köket igen. Jag slog mig ner på stolen framför mamma och tog för mig av frukosten.
Efter att ha lämnat huset för fem dagar och kommit fram till flygplatsen checkade vi in våra resväskor och gick igenom säkerhetskontrollen. Väl inne där vi väntade satte jag mig ner på en av stolarna och slog på "Domino" av Jessie J på min IPhone och lyssnade samtidigt som jag läste i min bok. Under den stunden gick tiden ganska fort, och vi fick redan gå ombord på flyget och inta platserna. Jag, mamma och pappa var bland de första att komma ombord och gick och letade upp våra platser.
"Domino" - Jessie J
10 timmar senare landade vi i Sverige på Arlanda. Första gången på ett år som jag satte foten i detta landet. Tiden då jag inte kände Justin, tänka sig. Men jag gillade Sverige. Det var annorlunda jämfört med L.A. Annorlunda på ett bra sätt. Jag trivdes här. Trivdes med klimatet och vännerna här.
Vi gick bort och hämtade våra väskor på rullbandet och gick ut utomhus i den svenska värmen. Säkert 20-25 grader ute, vilket var helt lagom för mig. Vi vinkade in en taxi och mannen hjälpte oss med väskorna i bak och sen hoppade vi alla in och gav oss iväg. "Vännerna" som vi skulle hälsa på var nästan som vår släkt. Mamma och pappa hade känt föräldrarna sedan High School, så nog kände vi dem riktigt bra. Scott och Maria flyttade hit när deras äldsta son var fyra år, så de kom ursprungligen från USA de med. Och de har som sagt tre barn. Deras yngsta på tre år som heter Clara, en son på 17 år som heter Nathan och den äldsta dottern som är 19 år och håller på att flytta ut.
När vi kom fram stod de alla redan nere vid porten till lägenheterna och hälsade oss välkomna. Klockan var väldigt sent och jag hade fått JetLag, så det fanns inget jag ville mer än att gå och lägga mig. Vilket vi också fick, för de skulle ju också sova nu. Jag blev tilldelad ett eget litet gästrum, inte större än ett normalstort badrum, vilket funkade helt utmärkt för mig. Jag släpade in väskan i rummet efter att ha hälsat på alla och slängde mig i sängen och somnade inte långt efter. Det här skulle bli härligt... Fem dagar att bara slappa och ha kul. Komma bort från kaoset, saknaden och allt annat i L.A för ett tag...
Fortsättning följer...
Nu kom äntligen nästa del! :D Som sagt, förlåt att det var så länge sen sist, men nu kommer jag igång med skrivandet igen. Så nu undrar jag vad ni tycker om denna delen. Kommentera mycket, så kanske ni får en del till senare i kväll :) Bieberlove♥
Känner mig usel!!!!!!!
Hej bloggen och alla läsare! Jag ber tusen gånger om ursäkt att jag inte har bloggat på en hel vecka :/ Men det är ju så att skolan började igår, och jag har inte känt någon inspiration för att skriva. Det har varit skönt med en liten paus från datorn, hehe :) Och jag ber om ursäkt för att den förra delen kom upp för en vecka sen, och att jag inte skrev någon ny sen. Kommer inte förklara en massa, men kommer att lägga upp en ny del i morgon, och sen kommer jag att börja skriva nu igen när jag har kommit igång med skolan. Och TACK!!!! till alla som har stannat kvar, alla nya läsare och alla kommentarer som jag ändå fått :D Love you!♥ Hörs i morgon! :) // Johanna
"Somebody To Love" Del 23 - I just wanna be with you
-Vilken film vill du se?
-Hmm... vad som helst.
-Okej... få se... mumlade jag för mig själv medan jag klickade mig fram mellan alla hundratals filmer som fanns att välja mellan. Plötsligt ropade hon stopp och hoppade till.
-Den! Den! Kan vi inte se det?... Om du vill, så klart.
-"Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2"?
-Ja... om du vill.
-Haha, är inget jättefan av Harry Potter, men visst. Det kan vi.
-... Säker? frågade hon lite osäkert och vände sin blick upp mot mig igen.
-Japp. 100% säker. svarade jag och blinkade med ena ögat. Hon började nu le igen och kramade om mig.
-Okej.
-Då är det bara att vänta på maten...
Ungefär en kvart senare knackade det på dörren intill hotellrummet som både jag och Justin fortfarande befann oss i. Jag kände mig allt varmare för varje minut som gick och fjärilarna i magen blev allt fler. Justin reste sig upp från soffan och började gå bort mot dörren. Väggen ute i hallen var i vägen för dörren och jag kunde inte längre se Justin när han var helt framme vid dörren. Jag tittade på platsen i soffan där han hade suttit, som nu ar tom. Soffan på just den platsen hade sjunkit ner lite efter att han hade suttit där en bra stund. Och jag längtade redan tills att han tog plats vid sidan av mig igen.
Justin kom gåendes in i rummet igen med en man iklädd kostym bakom sig. Mannen körde en vagn framför sig med det som såg ut att vara vår middag. Han stannade upp och släppte taget om vagnen och Justin gav honom lite dricks innan han försvann ut genom dörren. Justin, som fortfarande stod still, vände sig mot mig och började svinga rastlöst med armarna. Han suckade och ett leende växte över hans läppar.
-Ska vi äta? Jag är vrålhungrig. sa han och jag reste mig upp och stegade bort till honom.
-Det låter som en utmärkt idé. svarade jag och tystnade sedan. Vi tog lite mat, gjorde i ordning i soffan med kuddar och filtar och tände lite ljus. När Justin hade startat filmen satte vi oss ner i soffan och startade filmen. Fem minuter gick... och ytterligare fem minuter gick. Det slutade med att jag flyttade mig närmre Justin och vilade mitt huvud mot hand axel medan filmen fortsatte på TV:n. Jag tänkte tyst för mig själv; "Jag hade alltid älskat Harry Potter... Och jag började... ja, gilla Justin ännu mer. Skulle det kunna bli samma sak? Att jag började älska Justin också?". Innerst inne hoppades jag på det.
Jag vände min blick upp mot Justin vars ögon följde rörelserna på TV:n. Jag låg en stund och smygtittade på honom och log, han ganska ovetande. Men efter en stund började han smått le och hade säkert fått syn på mig i ögonvrån. Jag fnissade svagt och vände bort blicken igen.
••••••••••••••••••
Två veckor senare...:
SKOLAVSLUTNING! Yes! Bara denna dagen kvar och sen är det sommarlov i 10 veckor. För det mesta glädje i denna dagen. Men också... dagen då Justin skulle åka iväg. I hela en och en halv månad. Fan också. Inte idag, jag bara hoppades på att Justin skulle dyka upp på något konstigt vis och berätta för mig att det skulle dröja ytterligare två veckor innan han skulle åka. Men jag skulle nog bara ha det i drömmarna. För det lär ju inte hända.
Vi började först klockan 13.00 idag, så jag hade spenderat väldigt mycket tid åt att leta fram kläder och fixa håret framför spegeln. Jenny sågs på min datorskärm där hon satt i sitt rum och pratade med mig via Skype. Jag hade först vaknat klockan halv elva, spenderat den sista tiden åt att fixa till mig och äta samt pratat med Jenny, och skulle nu ge mig iväg mot skolan. Jag hoppade ut i bilen och smällde igen dörren. Motorn i bilen började spinna när jag vred om nyckeln och jag bakade ut från uppfarten. Huset försvann sakta från sidan av mig utanför fönstret och jag svängde snart ut på den lite större vägen. Tonåringar i vita klänningar, finare kläder och föräldrar gick förbi utanför, förmodligen också på väg till någon skolavslutning i stan. Jag försökte koncentrera mig på vägen och svängde snart in på skolan parkering där jag fick syn på Jenny. Hon stod i sin vita klänning och högklackade pumps och kollade sig runt. Hennes hår blåste upp i ansiktet på henne och hon hade fortfarande inte fått syn på mig. Jag skrattade svagt för mig själv och fortsatte fram till henne.
-Jenny! Här borta! ropade jag och viftade med armarna. Hon vände sig snabbt om och det tog några sekunder innan hon fick syn på mig, haha. Jag gick fram och kramade henne och vi började gå tillsammans mot ingången till skolan.
-Haha, jag såg inte dig för alla människor som gick i vägen. var det första hon sa till mig och skrattade. Jag drog undan lite av mitt hår som flög framför mina ögon och la det bakom örat. Jag skrattade med henne och berättade för henne om hur jag såg henne stå där förvirrad med håret i ansiktet. Hon skrattade åt sig själv och var nästan på väg att snubbla över sina egna fötter. Plötsligt plingade min mobil till. Jag lyfte upp den lite och sms:et syntes på skärmen. Det var från Justin. Jag öppnade det och läste förvirrat.
"Vänd dig om ;)" var allt som stod. Haha, han var allt lurig. Varför i hela friden skulle jag vända mig om. Men så tänkte inte Jenny. Hon som hade läst sms:et hon med vände sig om snabbare än jag ens hade kunnat blinka och slog till mig på armen. Jag gav ifrån mig ett svagt "aj" och kollade irriterat på henne. Men snart började jag le. För några meter bakom oss, mitt bland alla människor som yrade på gården... där stod Justin. Men... va? Han skulle ju åka idag...? Jag log nog det största jag kunde och började springa fram mot honom. Det gick ju inte så snabbt med tanke på att jag hade högklackade skor, haha. Det måste ha sätt ganska kul ut.
Jag hoppade upp i hand famn och kramade om honom hårt. Riktigt hårt. Vi båda släppte taget om varandra och jag kollade in i hans hasselbruna ögon. De vackraste ögonen på jorden. Han var fortfarande ett snäpp längre en mig även om jag hade dessa skor på, men jag kände mig definitivt längre. Han böjde sig sakta ner och kysste mig mjukt på läpparna. Världens härligaste kyssar var det. Och jag var helt säker nu... Jag var kär. Kär i honom. Och det krossade mig hjärta att veta att han skulle vara borta i nästan två månader. Jag ville inte ens tänka på det...
JUSTINS PERSPEKTIV:
Hon var så vacker. Hennes vackra ögon, hennes långa bruna hår, den vita klänningen och glädjen som bara strålade om henne. Och det kändes svårt att lämna henne nu med den relationen vi har. Jag släppte taget om henne och backade sakta undan några decimeter. Hon lät sina armar hänga längs sidan och kollade undrande på mig.
-Varför är du här?
-Haha. Varför inte? Jag ville ju säga hej då, så klart. svarade jag på hennes fråga. Hon fnissade och drog sina fingrar genom sitt långa hår.
-Så gulligt av dig.
-Klart. Men du... kom.
Jag tog hennes hand och började gå en bit bort. Hon vände sig snabbt mot Jenny och sa att hon snart skulle vara tillbaka. När vi hade kommit en bit bort från alla människor så stannade jag upp och vände henne mot mig. Jag närmade mig sakta och la mina armar runt hennes midja. Tillräckligt nära lutade jag mig fram till hennes öra och kände hur nervositeten steg. Jag kunde uppträda inför 1000-tals människor, men inte viska detta till henne? Haha.
-Jag vet att jag kanske inte är drömkillen men... skulle du vilja... typ... vara ihop med den killen ändå?
Hon kollade stumt på mig och började fnissa förvirrat. Jag skrattade svagt och fortsatte.
-Mig alltså, hehe. svarade jag och hon log stort. Hon närmade mig sakta igen och svarade.
-Justin... du är som min drömkille. Så klart jag vill. svarade hon till min lättnad och kysste mig hårt. Jag log mitt i kyssen och tryckte henne närmare mig. Våra tungor fann snart varandra för en kort stund innan jag släppte tagen om henne och hon backade undan.
-Ehm... jag måste nog gå. Men hör av dig så ofta du kan. sa hon smått osäker och började gå bort mot Jenny som stod och flinade. Jag stannade kvar, nu ensam och kom över tanken om att Melissa just hade svarat ja. Vi var äntligen ihop. Det jag önskat för över två veckor nu. Och varför skulle jag inte höra av mig? Haha, jag hade blivit sur på mig själv om jag inte hade gjort det. Klart jag skulle!
Jag såg hur alla hundratals människor försvann in i byggnaden, en av dem min flickvän. Den personen som jag inte visste om jag skulle klara av att vara utan i en och en halv månad. Ibland önskade jag bara att jag var en vanlig kille. En vanlig kille som kunde spendera alldeles för mycket tid med sin flickvän. Jag skrattade i tanken av det och hoppade in i bilen som väntade på mig. Nu bar det av till bussen och sedan till New York. På andra sidan landet. Väldigt, väldigt långt bort här ifrån...
MELISSAS PERSPEKTIV:
Vi hade samlats i aulan nu. Alla människor. Elever, lärare, föräldrar, syskon... ja alla. Uppträdande efter uppträdande, lärare som delade ut stipendium, elever som höll tal och som vanligt rektorns avslutningstal. Jag gav inte min uppmärksamhet på någon av dem. Utan allt i mitt huvud gick kring Justin just nu. Och mitt hjärta bultade så hårt att jag nästan skulle tro att andra kunde höra det. Att veta att Justin var på väg bort. Långt bort från mig. Jag ville inte få in det i min skalle, men ändå hade det fastnat där. Jag ville verkligen inte att han skulle åka!
"Tänker på någon speciell... <3"
Bilden jag la upp på Instagram. Det var just nu den enda inspirationen jag hade för fotografering, haha. Och jag hade tråkigt. Så varför inte göra något kul utav det? Jag bara väntade och väntade och väntade och väntade på att Justin skulle komma hem. Eller åt minstone höra av sig. Men det hade bara gått 10 minuter... Tiden gick för långsamt.
Fortsättning följer...
Första delen på länge! :D Och skapligt lång, hoppas jag? Haha :) Blev ganska nöjd med den, men den stora frågan är... Vad tycker ni? Kommentera! :D
Bieberlove♥
Förmodligen tillbaka med skrivandet nu under veckan!
Hej alla läsare! :) Hur är det? Ett tag sen sist, haha. Tänkte säga att jag kanske skriver nästa del på "Somebody To Love" nu under veckan. Ska snart hem från landet så börjar i alla fall skriva vanligt när jag kommer hem. Så det kanske kommer upp en eller två delar nu under veckan. Men jag lovar inget! Så bli inte sura om det inte kommer upp några delar. Kram så länge alla söta läsare! :)
.....................
Jag vet, jag vet! Förlåt! Jag vet att jag skrev att en ny del skulle komma upp igår, och ville därför klargöra varför den inte gjorde det. Det är så att jag som alla er andra har sommarlov, och vill gärna utnyttja det. Det är en helt annan sak att sitta vid datorn varje dag och skriva en ny del när man kommer hem från skolan... men nu på sommaren är ju då jag har en massa tid tid att göra vad jag vill, och vill då utnyttja det. Har så klart fått kommentarer som typ "När kommer nästa del upp?" och "Men hallå! Det kommer ju inte upp någon ny del!". Jag vet att det inte kom upp någon ny del! Och det sista jag vill är att göra er besvikna eller arga, men tänk såhär. För mig om ska sitta och blogga varje dag för att ni vill ha en ny del, borde ju jag också kunna ta lite tid till annat också, i stället för att känna mig tvingad att skriva.
Jag älskar att skriva, men inte varje dag! Så ni får ursäkta, men jag är faktiskt också människa, och kan inte göra hur mycket som helst. Måste också ta lite ledigt. Och det kanske blir så då att ni inte får läsa nya delar på ett tag, eller att några av er tänker att det är skit samma om jag inte uppdaterar mins en gång om dagen. Det tar minst tre kvart/ en timme att skriva varje del för att den ska bli så bra som möjligt och lång nog. För är det inte det, så börjar det också klagas. Förlåt, men vill inte verka taskig, verkligen inte! Men det blir lite jobbigt för mig också. Som sagt, jag vill ju inte göra någon besviken eller så, men vill också kunna ha lite ledigt.
Har drivit denna bloggen om två månader i snart ett år. Så jag vet hur det funkar, och jag hoppas att ni förstår :) Men tack till er som har tålamod i alla fall, och ni som bara klagar; Ni måste inte stanna kvar och läsa bloggen! Eller klaga, för det har jag ingen nytta av, plus att ni bara slösar tio sekunder av ert liv... Men i alla fall. Tack för att ni är så underbara läsare, uppskattar det verkligen, och så lovar jag att skriva nästa del så for som möjligt! ;) Med ett villkor på att jag också kan få pausa lite. Så jag lämnar inte bloggen. Verkligen inte! :) Kram!!♥
Ingen rubrik...
Hej :) Har inte haft tillgång till min dator de senaste dagarna, och igår orkade jag bara inte skriva. Ville bara ta det lugnt. men ni kan vara lugna, det kommer en ny del i morgon. Då skriver jag en ny ;) Har lite andra saker att göra, men i morgon från ni läsa nästa del! Tänkte bara låta er veta. Bieberlove♥
Och förresten! TACk till alla er som har gillat bloggen på FaceBook och Bloglovin'! Gör mig riktigt glad♥ :D
"Somebody To Love" Del 22 - Together or not? That's the question...
Innanför stod en leende Ryan och kollade tillbaka på oss. Jag fick syn på Chaz och... Jenny? De satt bakom honom i soffan. Jag harklade mig och tittade på Ryan igen.
-Tja Justin! sa tillslut Ryan som fortfarande stod och flinade. Jag sträckte ut min ena hand och vi gjorde vårt handslag. Efter att ha släppt hans hand kollade jag på Melissa som hon också log. Ryans blick gick fram och tillbaka på oss en stund innan han flyttade på sig och pekade in i rummet.
-Kom in. Chaz och Jenny är där inne.
-Nice. svarade jag och vi gick in i det ganska stökiga hotellrummet. Det stod minst åtta RedBull burkar på bordet, en pizzakartong, några muggar och lite smulor som låg utspritt på det glansiga soffbordet bland alla övriga saker. Chaz gick bort till stereon och sänkte musiken ganska rejäl innan han kom fram och hälsade. Samtidigt kramade Melissa om Jenny och hälsade på henne. Jag hade nästan trott att hon var här, haha.
-So... what brings you here? frågade Chaz och tog ett djupt andetag. Jag log och kollade på Melissa som stod vid sidan av Jenny och Ryan.
-Vi tänkte bara hälsa på lite snabbt innan vi gick bort till mitt rum.
-Jaha. Coolt. Vill ni ha en RedBull?
-Visst. Jag kan ta en. Du då Melissa? Vill du ha? frågade jag och riktade frågan till henne. Hon nickade svagt.
-Nej tack.
-Okej. svarade Chaz och gick bort till den lilla mini baren som stod lite längre bort i det ganska stora rummet. Tjejerna hade redan tagit plats i soffan och satt och fnissade lågt. Jag tog emot drickan som Chaz gav mig och vi gick och satte oss vid matbordet. Både han och Ryan slog sig ner emot mig och jag suckade avslappnat. Sedan riktade jag min blick mot Chaz och flinade.
-Vad...? frågade han förvirrat och skrattade.
-Hur går det mellan dig och Jenny? Nått på gång?
-Nja... du vet. Kanske. Jag hoppas det i alla fall. Hon är en superschyst tjej. Men mellan dig och Melissa då? Något måste ju vara på gång om hon hänger med tillbaka till ditt hotellrum...? Haha. svarade han och hans flin blev bara större och större. Ryan som satt vid sidan av fnös till och tog en klunk av sin dricka. Jag vände mig snabbt om mot Melissa som fortfarande satt och fnissade och pratade med Jenny. De hann inte se mig innan jag vände mig tillbaka igen och suckade tungt. Denna gången tyngre. Jag snurrade lite på burken som stod på bordet och funderade på ett svar.
-Jag hoppas de också. Jag gillar henne verkligen så... ja.
••••••••••••••••••
Vi stannade i ungefär en timme innan vi sa hej då och började gå mot hissen. Vi var tysta hela vägen upp till mitt rum och sa inte ett ord till varandra. När vi kom in i hotellrummet slängde Melissa snabbt av sig sina skor och började gå inåt i det stora rummet. Jag stod kvar på samma plats som jag stod på när jag kom in i rummet och bara kollade på henne där hon gick. Mitt hjärta hoppade alltid över några slag när jag såg henne. Hon var som en ängel.
-Så här är det du bor. Mysigt. sa hon plötsligt och vände sig om. Jag ryckte på axlarna och skrattade svagt.
-Haha, kanske det.
-Hur länge stannar du här?
-I en och en halv vecka till ungefär. Sen ska jag vidare på min turné.
-Vart åker du då?
-Runt i U.S.A bara. Och till Hawaii. Lite längre dit då...
-Aha. Synd att du åker så snart då.
-Tycker du? frågade jag förvånat men en viss glädje fylldes också upp i mig.
-Mm... sa hon och gick sakta närmare mig. Så snart hon kom tillräckligt nära mig la hon sina händer mot min bröstkorg och tryckte sig närmare mig. Snart stod hon bara några få millimeter ifrån mig. Jag log och öppnade munnen för att vara på väg att säga något, men glömde det snabbt. Hon fnissade svagt. Jag kunde inte motstå det mer. Jag tryckte hennes varma läppar emot mina och kysste henne hårt. Hon la sina armar runt min hals och ställde sig på tå för att nå lättare upp. Jag virade mina armar runt hennes midja och tryckte henne allt närmare mig.
Allt var så perfekt. Inget kunde avbryta denna perfekta stunden. Vi fortsatte kyssas, men intensivt än någonsin förr. Snart kunde jag känna hennes tunga som började leka med min och det övergick fort till hångel. Jag log mitt i kyssen och började gå framåt som fick henne att backa efter. Jag fortsatte gå mot soffan och la henne försiktigt ner bland kuddarna. Hon släppte mig för en kort stund och log åt mig innan jag virade mina armar runt henne igen och la mig ovanpå. Vi fortsatte hångla och det höll på en lång stund. Shit vad hon var härlig.
MELISSAS PERSPEKTIV:
Vi fortsatte att kyssas en lång stund. Jag strök mina händer över hans rygg och stönade svagt. Han slutade kyssa mig och flyttade undan en hårslinga ifrån mitt ansikte och log. Jag kollade med nedstämd blick på honom och började pilla med hans hår. Han låg fortfarande och kollade på mig och jag kunde höra hans tunga andetag.
-Jag vill egentligen inte att du ska åka. Inte nu när vi har träffats. sa jag och suckade. Han gav mig en kvick puss och lyfte sedan undan huvudet igen.
-Och jag vill inte lämna dig. Jag måste erkänna det... jag gillar dig starkt.
-Detsamma. jag gillar dig riktigt mycket. Och bara det här säger en och annan sak, haha. svarade hon och skrattade. Jag kysste henne än en gång och satte mig sedan upp. Hon följde efter och kollade sig runt i rummet.
-Hur mycket är klockan? frågade hon plötsligt. Jag tog upp min mobil ur fickan och fick en snabb glimt av klockan.
-17.30. Hur så?
-Jag är hungrig, haha. svarade hon... och hon ljög i alla fall inte. Bara några sekunder senare kurrade hennes mage och vi började båda skratta. Jag gick bort till telefonen som stod på ena sängbordet och slog numret till roomservice. Melissa satt fortfarande kvar i soffan och pillade på en kudde som låg i hennes knä. Jag beställde lite mat och la sedan på och gick fram till TV:n. Fjärrkontrollen låg på soffbordet som var lika glansigt som Chaz och Ryans. Nästan så att man kunde spegla sig i det. Jag plockade upp kontrollen och gick in på kategorin med filmer och kollade igenom dem. Melissa som fram och ställde sig vid sidan av mig och kollad på mig.
-Vilken film vill du se?
-Hmm... vad som helst.
-Okej... få se... mumlade jag för mig själv medan jag klickade mig fram mellan alla hundratals filmer som fanns att välja mellan. Plötsligt ropade hon stopp och hoppade till.
-Den! Den! Kan vi inte se det?... Om du vill, så klart.
-"Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2"?
-Ja... om du vill.
-Haha, är inget jättefan av Harry Potter, men visst. Det kan vi.
-... Säker? frågade hon lite osäkert och vände sin blick upp mot mig igen.
-Japp. 100% säker. svarade jag och blinkade med ena ögat. Hon började nu le igen och kramade om mig.
-Okej.
-Då är det bara att vänta på maten...
Fortsättning följer...
Nu är jag äntligen tillbaka :D Ledsen att ni fick vänta lite, men jag behövde en liten paus. Måste tyvärr meddela att i morgon kommer jag inte kunna skriva något, haha. Ska sitta i bil hela dagen upp till landet. Och sen på Söndag ska jag på en födelsedagsfest. Så kanske hinner slänga in ett inlägg före eller efter. Annars får ni nästa del på måndag. Ledsen för detta, hehe. Men inget jag kan göra något åt...
KOMMENTERA!! :D
I morgon kommer nästa del! :)
Tänkte bara säga att i morgon kommer nästa del upp :) vet att jag har förlorat lite läsare på denna pausen, men TACK till er som stannade så länge och väntade! Ni är verkligen världens bästa läsare. ALLA av er. Bieberlove♥
Ni får säga vad ni vill...
Men jag säger såhär: Fint väder ute, sommarlov, fantasin är inte på topp just nu... Ja, så är det. Det är så att min fantasi tycker att det är kul att lämna mig utan någon, haha. Det vill säga; Jag har slut på idéer just nu! Vet hur nästa del ska vara ungefär, men det är ganska tråkigt att skriva när man inte har lust.
Och ta det inte fel nu! För jag tycker inte att det är tråkigt att skriva. Absolut inte! Men vissa dagar blir det bara så att man behöver en liten paus. Och sen efter det får jag ju alltid tillbaka glädjen och kan skriva bättre delar. För de senaste delarna har blivit sådär tycker jag, beroende på detta. Så jag känner att jag måste ta en eller två dagars paus från skrivandet, oavsett om jag förlorar läsare på det. Men om ni verkligen gillar novellen, så stannar ni väl och väntar? :)
Förlåt om detta inlägget blev lite rörigt, hehe. Men hoppas att ni förstår. Jag tar en eller två dagars paus från skrivandet och kommer tillbaka igen och skriver ännu bättre delar ;) Och medan ni väntar kanske ni kan ge mig lite idéer? Många eller få, spelar ingen roll hur många eller få ni har. Men skulle vara tacksam över lite hjälp ^_^
Bieberlove!♥
"Somebody To Love" Del 21 - Bowling and hanging out
-Jo, det är det. För nu har det vart såhär i flera månader. Jag kan inte komma hem med någon utan att pappa ska "godkänna" dem först. Det är så irriterande.
-Men han gör det säkert bara för din egen skull. Han är bara rädd om dig.
-Ja, men man får lixom inget privatliv.
-Jag förstår dig... Jag har heller inget privatliv... för det mesta. Pressen på mig om jag syns med en tjej blir enorm. Då tror plötsligt alla att jag har en flickvän. Men de tänker aldrig på att jag kan ha tjej kompisar också. Du förstår...?
-Ja.
-Så ta det lite lugnt. Vi kan ju gå ut på stan eller något så länge?
-Mm... bättre än att vara här med pappa.
-Kom. svarade han till slut och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner i hallen och satte på oss våra skor och precis när jag öppnade dörren kunde jag höra pappas röst utifrån köket.
-Vart ska ni?
-Ut! ropade jag tillbaka och gick ut med Justin framför mig...
-Vems bil tar vi? Min eller din? frågade jag Justin när vi kom ut trädgården. Han tittade på mig och sedan på sin bil som stod parkerad utanför huset på gatan.
-Vi kan ta min? frågade han och ryckte på axlarna. Jag nickade till svars och vi gick bort till hans bil och hoppade in. Men vi visste ju inte vart vi skulle åka... Ännu en sak som var tvungen att lösas innan vi kunde sticka.
-Men vart ska vi då? vad ska vi hitta på?
-Hm... bowling? Jag bjuder. svarade Justin och blinkade med ena ögat. Jag log åt honom och satte på mig säkerhetsbältet som en signal för att han kunde börja köra. Och det gjorde han.
25 minuter senare gick vi in i bowlinghallen. Det var ganska många människor där, men vi lyckades få en bana direkt. Man kunde höra ljudet av bowlingkloten som slog mot banorna, käglor som föll mot golvet och folk som jublade inne i salen. Det var länge sen jag hade spelat bowling sist, och jag älskade det. Vi gick bort till de höga hyllorna som gick ända upp i taket och valde var sitt par passande skor. Efter det gick vi ut med våra skor till banan vi hade fått. Nummer 17 hade vi blivit tilldelade. När vi kom fram plockade vi till oss lite klot och knappade in våra namn på skärmen, sedan startade spelet.
Vi hade spelat i över en timme och det stod ganska like mellan mig och Justin. Jag hade 265 och Justin 278. Nära, och jag skulle vinna! Haha. Men Justin tänkte så klart den raka motsatsen; Att jag skulle förlora. jag tror att vi båda är ganska tävlingsinriktade. När det var min tur tog jag upp ett av kloten och slängde iväg det med kraft ut på banan. Det rullade en stund och slog sedan i käglorna med en ljudlig smäll. Strike! Jag hoppade till med armarna i luften och började skratta. Sedan vände jag mig om och log retsamt mot Justin som nu låg i underläge. Nu stod det 280 till mig och 278 till Justin. Jag ledde äntligen!
Efter att ha spelat i två timmar så var vår tid slut. Justin hade vunnit ändå. Men jag brydde mig inte så mycket. Det var kul att spela med honom, det var allt. Vi gick och hämtade våra resultat och började sedan gå mot utgången tillsammans hand i hand. Då stannade plötsligt Justin.
-Vi behöver ju inte åka hem ännu...? Kan vi inte åka och fika eller något liknande?
-Okej. Men jag vet inte riktigt några bra ställen.
-Det vet jag! kom så åker vi. sa Justin till sist och började gå vidare. Utanför stod regnet ner som spön i backen... men vi hade inget paraply, haha. Vi sprang så fort vi kunde ut till bilen och hoppade in. Sedan började Justin köra mot det stället han hade planerat att vi skulle till. Inte för att jag visste vart, men... det blev säkert bra.
Efter en stund parkerade Justin på en liten parkeringsplats någonstans inne i stan. Det var svårt att se ut när regnet öste ner över bilen. Justin hoppade ut ur bilen och jag följde efter honom bort bakom hörnan. Inte långt efter gick vi in genom en dörr in till ett litet café. Man kunde se ut över hela gatan, för väggarna vid dörren var täckta av stora glas. Det regnade fortfarande riktigt mycket, om inte mer. Men jag var glad att vi var inomhus nu.
Vi satte oss ner vid ett bord och jag tog av min jacka och hängde den på stolen. Man var tvungen att gå bort till kassan och beställa, så vi gick tillsammans fram och ställde oss i kön. Vi bestämde oss för att dela på en våffla med chokladglass på. Jag beställde också en latte och Justin en mango smoothie. När vi hade betalat tog vi alla saker och gick bort mot vårt bort igen. Det kändes lite som att folk glodde på oss ovanligt mycket, men nog inte så konstigt. Men ett x antal personer stirrade läskigt mycket. Då slog det mig. Tidningen! Tänk om de kände igen mig?! Jag snabbade på stegen och satte mig hastigt ner på den ena stolen som stod vid bordet. Justin kollade undrande på mig och förstod säkert inte varför jag snabbade på. När han hade satt ner sina saker på bordet lutade jag mig fram och viskade till honom.
-Justin. Tänk om de känner igen oss från tidningen? Eller ja, dig känner de så klart igen... men mig?!
-Ta't lugnt. Jag tror inte det. och ifall de gör det... ja, då märker vi det. svarade han och log svarandes. Jag suckade och lutade mig tillbaka igen. Vi började äta av vår våffla och satt sedan en stund och pratade och drack. Med tiden glömde jag allt om tidningen och folk som stirrade på oss. Jag fokuserade bara på mig och Justin. härliga Justin.
JUSTINS PERSPEKTIV:
-Vill du hänga med tillbaks till mitt hotellrum? frågade jag helt plötsligt. Vad fan höll jag på med?! Jag fick till det att låta lite väl konstigt. Melissa kollade på mig undrande och förvånat. Jag förstod henne. Jag var själv förvånad.
-Eh... visst, haha. svarade hon och flinade stort. Jag kände att mina kinder hettade till.
-Alltså... så kan du få träffa Chaz och Ryan också... om du vill?
-Absolut. Jag är ändå färdig nu.
-Great! Då åker vi då.
Shit! Tänk om hon hade trott att jag hade menat något helt annat. Men hon verkade lite road... som tur var. Förstod inte riktigt vad som hände, jag drogs antagligen med i stunden bara. Men det löste sig bra.
Vi plockade ihop oss och gick ut till min bil igen och jag började köra mot hotellet jag bodde på. Hoppas bara att killarna var där och inte ute på stan! Jag hade blicken som fastklistrad mot vägen igenom det regn täckta fönstret. Jag vände snabbt blicken och tittade på Melissa som satt med huvudet lutat mot fönstret. Hon blundade och log svagt. Jag parkerade bilen och stängde av motorn. Först då öppnade hon ögonen och kollade sig runt.
-Vi är framme. sa jag och harklade mig. Vi gick in igenom lobbyn och bort till hissen. Vi åkte upp till våningen där Chaz och Ryan bodde och fortsatte gå längs korridorerna bort mot deras dörr. Det lät som att de var hemma, för man kunde svagt höra musik som spelades där inne. Jag tittade snabbt på Melissa som log spänt och vände mig sedan tillbaka mot dörren och knackade. Några sekunder senare drogs handtaget ner och dörren öppnades...
Fortsättning följer...
Sorry för den dåliga uppdateringen de senaste dagarna, men kan ju inte ägna hela mitt liv åt bloggen, haha :) Men nu fick ni en del i alla fall. Nästa kommer upp i morgon... då lite längre än denna ;)
KOMMENTERA!! :D
Har varit upptagen med annat...
Hej alla läsare :) Vet att jag inte har bloggat på två dagar (typ), och det ber jag om ursäkt för. Men jag har varit lite upptagen med lite andra saker. Som till exempel idag har jag inte kunnat eller hunnit blogga för jag har varit i Danmark och hälsat på hos mormor och morfar. Och igår hade jag en annan sak jag skulle göra. Men i morgon kan jag säga att då kommer nästa del ;) KRAM!!♥
Fick en fråga också:
Hallå har du en annan blogg?
Svar: Ja, jag har en annan blogg :) Den heter http://livelikeitsyourlastday.blogg.se/ och den är jag och min kompis Lina ägare av. Vore jätte kul om ni hade lust att kolla in den och kanske skickade en glad kommentar ^^ Ingen måste... men tack! Och sen skulle jag vara tacksam om ni kunde ställa era frågor i min frågelåda som ligger i menyn. Blir mycket lättare att svara på frågorna då ;) Kram!
"Somebody To Love" Del 20 - New problems...
Va?! Men... hur?! hur kunde det gå så fort. Jag blev en aning chockad men också irriterad. Det var ingen tvekan om att jag sprang upp på mitt rum och greppade tag om mobilen direkt. Jag slog snabbt in Justins nummer och slog fel ett antal gånger på grund av stressen. Men till slut fick jag till det rätta numret och ringde upp honom. Han svarade med en trött röst.
-Ja, det är Justin.
-Justin, det har inträffat ett litet problem. svarade jag stressat.
-Godmorgon på dig också, haha. Vad för problem? frågade han lite roat.
-Vi har hamnat i tidningen! Med en bild på när vi kysstes igår kväll...
Han tystnade en stund. Varken ord eller andetag hördes i andra änden av telefonen.
-Vänta... va?
-Ja, vi är i tidningen!
-... Tidningen! Åh, jävlar. De är ute snabbt.
-Det menar du inte?!
-Vad står det?
Jag läste upp artikeln för honom och han verkade en aning chockad han med. Var han inte van vid det här? Han som var kändis? Det borde väl hända honom hela tiden?
Vi avslutade samtalet och Justin sa att han skulle komma över till mig för att kolla i tidningen. Fint! Världens bästa Söndag. Man hamnar i tidningen med en kändis och får bara en massa problem. Precis detta jag ville inte skulle hända. Även om jag gillade Justin... Men det var ju inte hans fel att tidningen övervakade honom dygnet runt. Han var ju inte helt perfekt och bara kunde knäppa med fingrarna så att allt blev bra. Det fick man väl ta antar jag.
Efter en halvtimme ringde det på dörren. Jag skyndade mig ner för trappan och ropade samtidigt "Jag öppnar!" innan mamma eller pappa nere i köket hann före. När jag öppnade dörren stod Justin utanför. Jag kramade snabbt om honom och log för mig själv. Det kändes bra att vara i hans famn igen. Men det varade inte länge för ens vi blev avbrutna. Någon harklade sig bakom oss. Jag vände mig om och fick syn på pappa som stod med armarna i kors och kollade undrande på oss. Jag hade glömt.... han trodde ju att vi var... vänner. Jag släppte snabbt Justin och kollade sedan på pappa igen.
-Pappa, Justin. Ni har ju träffats förut.
-Mm... Din vän, väl?
-Ja.
Justin sträckte fram handen och log.
-Justin. trevligt att träffas igen. sa han och väntade på att min pappa skulle hälsa tillbaka.
-Ja... var allt pappa svarade och vände på klacken och gick ut i köket igen. Jag tittade ursäktande på Justin som sakta drog tillbaka handen och log undrande.
-Okej... Han verkade inte vara på humör idag?
-Förlåt. Men efter det som började med Lucas så har han varit lite övervakande med vilka jag umgås med... Speciellt killar.
-Aha, jag fattar.
Justin tog av sig sina skor och vi började gå emot trappan. på vägen dit var vi tvungna att passera köket, vilket då resulterade att mamma också blev lite nyfiken. Jag kunde höra hennes rop ifrån köket och stannade upp. Ja, då börjas det igen. Jag vände om och gick ut i dörröppningen till köket där mamma satt leendes vid bordet, fortfarande. Justin kom sakta gåendes bakom mig och ställde sig vid sidan av tyst. Mamma kollade undrande på honom och log och sedan gick hennes blick över till mig igen.
-Jaså... vem är det här? frågade hon och riktade frågan mot Justin.
-Eh, hej. Justin. Tror inte att vi har träffats förut. hälsade han glatt och mamma nickade.
-Nej det har vi nog inte.
-... Melissas... vän. fortsatte han sedan. Mamma log belåtet.
-Okej, med trevligt att träffas. Ha så kul ni...
Hon slutade prata och vi tog då tillfället i akt att gå iväg mot trappan en andra gång. Shit. Varför ska de hålla på och vara så konstiga runt mina vänner?! Nu skulle jag ha godkännande av dem varje gång jag hade med någon hem.
När vi kom upp på mitt rum så satte Justin sig ner på sängkanten och jag tog tidningen som låg på skrivbordet och satte mig ner vid sidan av honom. Jag gav honom tidningen med sidan uppslagen där vi var med. Hans mun var halvt öppen, nästan som om han var på väg att säga något, men satt tyst en lång stund. Jag kollade på bilden av mig och honom utanför mitt hus. Som tur var såg man bara dörren, så ingen skulle nog känna igen var jag bodde... Hoppades jag. Jag tittade på Justin som såg förvånad ut. Snart tittade han upp på mig.
-Ha, jag kan inte fatta det. De får mig att se ut som någon slags... player. Och sen du... Åh, jag blir så trött på dem ibland. Förlåt att jag drog dig in i detta. men det bästa vi kan göra är nog bara att ignorera det.
-... Visst. Så... ska vi hitta på något annat? Haha. svarade jag och försökte lätta på stämningen.
-Absolut. Vad vill du göra?
-Hm... kanske det här...?
Jag lutade mig sakta fram och la min hand mot hans hals samtidigt som jag närmade mig allt långsammare. Bara några millimeter ifrån hans läppar öppnades dörren in till rummet och pappa kom gåendes in. Shit! jag vände mig snabbt mot honom och där stod han förvånad i dörröppningen och kollade på oss.
-Skulle bara kolla hur det gick...
-Pappa! Vad gör du här. frågade jag irriterat
-Jag sa ju precis det.
-Men gå då. Det är mitt rum.
-Visst, visst. är bara rädd om dig.
När pappa hade gått och stängt dörren efter sig slängde jag mig bakåt i sängen och suckade irriterat. Justin hoppade upp med benen i sängen och satte sig bredvid.
-Kom igen, Melissa. Det är väl inte hela världen? sa Justin och flyttade undan en hårslinga som låg över mitt ansikte.
-Jo, det är det. För nu har det vart såhär i flera månader. Jag kan inte komma hem med någon utan att pappa ska "godkänna" dem först. Det är så irriterande.
-Men han gör det säkert bara för din egen skull. Han är bara rädd om dig.
-Ja, men man får lixom inget privatliv.
-Jag förstår dig... Jag har heller inget privatliv... för det mesta. Pressen på mig om jag syns med en tjej blir enorm. Då tror plötsligt alla att jag har en flickvän. Men de tänker aldrig på att jag kan ha tjej kompisar också. Du förstår...?
-Ja.
-Så ta det lite lugnt. Vi kan ju gå ut på stan eller något så länge?
-Mm... bättre än att vara här med pappa.
-Kom. svarade han till slut och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner i hallen och satte på oss våra skor och precis när jag öppnade dörren kunde jag höra pappas röst utifrån köket.
-Vart ska ni?
-Ut! ropade jag tillbaka och gick ut med Justin framför mig...
Fortsättning följer...
Nu fick jag upp en lite tidigare del, haha :) Kommentera! :D
"Somebody To Love" Del 19 - It feels like floating on clouds ♥
JUSTINS PERSPEKTIV:
Yes! Jag försökte hålla min glädje inne tills jag kom fram till bilen. Skulle jag vända mig om en sista gång?... Nej. Jag hoppade in i bilen och direkt då väste jag "Yes" svagt och låtsades slå till något med min högra knutna hand. Shit vilken härlig kväll. Det kändes bara för bra just nu. Och ärligt talat kändes det som att jag och Melissa bara kom närmare varandra hela tiden...
Jag bad chauffören att köra mig hem till mitt hotell och lika så gjorde han. Han stannade utanför lobbyn och resten av vägen ville jag gärna gå själv. Jag gick igenom den stora lobbyn, vinkade glatt till killen i receptionen och visslade smått för mig själv. Jag tog hissen upp till min våning och började gå längs korridorerna till mitt rum. Snart visade skylten på väggen mitt rumsnummer, bara några meter bort. Jag fortsatte gå fortfarande visslandes runt hörnan med stannade upp när jag plötsligt fick syn på Chaz och Ryan sittandes framför min dörr på golvet. Jag gick sakta fram mot dem skrattandes och undrade varför det var här.
-Chaz..? Ryan? Vad gör ni här? frågade jag roat samt chockat. Klockan var nästan prick 12 och de var... här? Varför? Haha. De reste sig upp och Ryan Chaz stoppade ner sina händer i fickorna på hans jeans. Ryan och jag slog vårt handslag och backade sedan undan från varandra. Ryan började prata.
-Chaz skulle tvunget hit klockan 12 på natten för att se hur det gick på din dejt... Och så tvingade han med mig. sa han och fnös. Jag riktade min blick mot Chaz som bara stod och flinade.
-Seriöst? Men ja, det gick bra. Riktigt bra. Så om ni får ursäkta mig... sa jag och började gå. Plötsligt sträckte Chaz ut handen och ur hans mun flög ord som jag knappt han höra.
-Du kanske ska... mer hann han inte säga innan jag kände en hård smäll mot min kind. Va fan?!
-...öppna dörren först... fortsatte han sedan. Både Ryan och Chaz som fortfarande stod på fötter började skratta medan jag låg på golvet och glodde upp på dem med en verkande panna. Aj!
Jag satte mig sakta upp med handen för min panna och kände mig en aning besvärad av att jag just hade gått rakt in i dörren. Hur kunde man göra det? Men killarna var i alla fall roade. Jag kollade irriterat på dem och reste mig upp. Mina byxor hade kasat ner en aning, så jag blev tvungen att dra upp dem innan något annat.
-Får jag fråga hur man kan gå in i en dörr? frågade Chaz som nu hade lugnat ner sig men fortfarande fnissade.
-Jag vet inte, haha.
-Love fool. svarade Ryan på meningen. Jag tog upp rumsnyckeln och öppnade denna gången dörren innan vi gick in. Jag hämtade tre RedBull i kylen och gav två av dem till killarna som redan hade ockuperat soffan. Jag satte mig i en fåtölj vid sidan av och öppnade min burk. Det pös till svagt och jag blev lite blöt på ena fingret. Jag tog en klunk av drickan och riktade sedan min blick mot killarna som satt och bråkade om vems solglasögon var vems. Jag skrattade sarkastiskt över deras "viktiga" diskussion tills de till slut gav sig.
-Sååååå! Berätta nu då... detaljer. började Chaz och Ryan kollade på honom som om han var en idiot och fnös till.
-Jaja. Vi var ute och åt på en restaurang och kareokebar och sjöng kareoke.
-Okej. Tillsammans eller? var hon bra på att sjunga?
-Riktigt duktig. Och sedan sjöng jag en låt för henne.
-Vilken?
-Alltså är du någon från F.B.I eller? frågade jag och skrattade över alla hans frågor.
-Nä, måste bara veta, hehe. Så, vilken sång?
-U Smile. Nöjd?
-Mm... något mer då?
-Nä...
-Kysste du henne..?
Frågan fick mig att le direkt. Kanske ganska avslöjande. Snarare vi båda som kysste varandra, men men... Chaz började flina och hade nog anat sanningen nu.
-Ehm... typ. Eller båda gjorde det.
-Nice!
-Är du färdig med dina frågor nu då?
-Japp. Tackar!
De stannade i någon timme innan det till slut gick. Skulle bli skönt att sova nu. Klockan hade hunnit bli halv två. Jag stängde dörren efter killarna när de gick och stegade efter det ut på badrummet och borstade tänderna. Jag bytte snabbt och kvickt om och hoppade sedan ner under täcket. Allt blev tyst. Allt var mörkt... och jag kunde se Melissas vackra ansikte framför mig i huvudet. Det dröjde inte länge för ens jag somnade...
MELISSAS PERSPEKTIV / Några timmar senare...
På morgonen när jag vaknade glimtade jag solen som strömmade in genom mitt fönster intill rummet. Jag stängde ögonen lika snabbt som jag hade öppnat dem när ljuset blev för starkt och bländade mig totalt. Efter att ha satt mig upp i sängen sträckte jag på armarna och gäspade. "Ny dag, nya äventyr" tänkte jag för mig själv och reste mig upp. Kläderna jag hade haft på innan jag bytte om till klänningen låg fortfarande på en stol. Jag drog snabbt på mig dem och vandrade sedan smidigt ner i köket där jag kunde höra prasslet av en morgontidning på avstånd. När jag svängde runt hörnan in i köket fick jag syn på mamma och pappa som satt vid bordet. Pappa med tidningen i sina händer och mamma med en kaffekopp i sin ena hand. Jag slog mig ner vid en av stolarna och började bre mig en macka.
-Du verkade glad igår kväll när du kom hem. sa mamma och avbröt tystnade. Hon kollade upp på mig och log.
-Hehe, ja. Det var en bra kväll.
-Härligt.
Vi tystnade igen och jag tog en tugga av mackan. Men var på väg att sätta i halsen när jag såg rubriken på baksidan av tidningen som pappa läste. Jag spärrade upp ögonen och stirrade noga om det verkligen stod så.
-Pappa, får jag bara låna tidningen snabbt?
-Eh, visst. svarade han osäkert och gav den till mig. Jag vände snabbt till baksidan och blev lite nervös över vad som stod på rubriken. Jag läste "Justins nya flickvän? Eller bara ännu en fling...?". Var vi med i tidningen?!
Det var en bild på mig och Justin när vi var på väg ut hand i hand ifrån restaurangen och vid sidan av den en bild på oss ute på trappan framför mitt hus... kyssandes. Shit! Jag läste igenom artikeln som reporten hade skrivit.
"Kan möjligtvis den stora tonårssensationen Justin Bieber ha en ny flickvän? Eller är det bara en av alla lyckliga tjejer som får uppleva en kväll i charm av honom? Ingen vet säkert. Men paret sågs lämna restaurang- och kareokebaren Lucky Strike härom kvällen och senare utanför tjejens hus... hånglandes. Det finns inga namn på den okända tjejen, men det är väl bara att vänta på att Bieber han själv erkänner förhållandet, eller så går det kanske bara ut i skuggan. Men alla Justins beliebers, vad kommer de säga?! Det återstår att se."
Va?! Men... hur?! hur kunde det gå så fort. Jag blev en aning chockad men också irriterad. Det var ingen tvekan om att jag sprang upp på mitt rum och greppade tag om mobilen direkt. Jag slog snabbt in Justins nummer och slog fel ett antal gånger på grund av stressen. Men till slut fick jag till det rätta numret och ringde upp honom. Han svarade med en trött röst.
-Ja, det är Justin.
-Justin, det har inträffat ett litet problem. svarade jag stressat.
-Godmorgon på dig också, haha. Vad för problem? frågade han lite roat.
-Vi har hamnat i tidningen! Med en bild på när vi kysstes igår kväll...
Fortsättning följer...
KOMMENTERA!! :D
Länkbyte!
